Betydelsen av påverkbarhet
En nära vän berättade om ett föräldramöte på dotterns förskola. Från föräldragruppen kom frågan om det var något föräldrarna kunde bidra med. ”Vill ni att vi ska försöka påverka politikerna, till exempel?”, frågade en av dem.
Det var tydligt att något blänkte till i lärarnas ögon när detta kom på tal. En av dem gick ut och hämtade ett papper. De hade fått tillbaka svaret på förra årets brukarenkät – NKI-undersökning som det ofta kallas. 40 % av förskoleföräldrarna hade svarat på enkäten. De tre lärarna var lite bedrövade. Det mesta hade nämligen varit bra eller mycket bra – men en del av enkäten hade inte fått tillräckligt höga betyg, nämligen den delen med rubriken Påverkbarhet.
Detta var anmärkningsvärt. Min väns upplevelse är nämligen att de har möjlighet varje dag att ställa frågor och komma med förslag. Dessa tas alltid på allvar och informationen ut från verksamheten finns att hämta såväl från lärarna själva, på tydliga anslagstavlor som på nätet. Till detta finns även ett välfungerande brukarråd.
”En av frågorna under den här delen i enkäten”, sa en av lärarna, ”är hur högt förtroende du som förälder har för verksamhetens politiska ledning. Där har vi fått det lägsta betyget i hela enkäten.”
Min vän höll på att ramla av den lilla leksaksstolen som han satt på.
Förskolelärarna hade alltså blivit bedömda på hur högt förtroende föräldrarna anser sig ha för de lokala politikerna – verksamhetens uppdragsgivare! På grund av lågt betyg hade personalen – från samma uppdragsgivare – fått i uppdrag att förbättra sig inom det här området…!
För mig byter begreppet påverkbarhet helt betydelse – från vilken påverkbarhet föräldrarna upplever, till vilken påverkbarhet lärarna uppenbarligen tillskrivs i organisationen.
Även om jag kan tycka att många verksamheter tillmäter NKI-undersökningar en överdriven betydelse, och hanterar dem som om det vore verkligheten själv snarare än en indikation, ska jag inte uppehålla mig vid det nu.
Men i brukarenkäter är frågeställningarna av yttersta betydelse i allmänhet, och för hur svaret bör tolkas och hanteras i synnerhet. Såvida politikerna inte misstänker att lärarna driver en smutskastningskampanj mot dem (vilket inte är sant – min vän har aldrig hört personalen klaga eller insinuera något sådant) är det helt bakvänt att lärarna ska beläggas ansvar för att höja förtroendet för sina egna uppdragsgivare. Även om detta inte har sagts rakt ut, är det svårt att bortse ifrån att det är så enkätsvaret har tolkats.
Om verksamheten förväntas förbättra sig inom ett visst område, är personalens påverkbarhet inom det området av avgörande betydelse. Jag tycker också att man ska tänka efter både en och två gånger innan man slentrianmässigt summerar enkätsvar och gör en samlad bedömning utifrån summan. Slutligen bör man naturligtvis avhålla sig från att ”passa på” och ställa en fråga som inte hör samman med enkätens syften i övrigt.