Människor är som de är
Nu är det två år sedan jag och min sambo fick vår dotter, en sprallig och busig tjej som gillar att bada. Hon har lärt mig en hel massa om hur människor egentligen fungerar. Jag har nämligen insett att hon är som människor är mest. Fördelen att umgås med en tvååring är att hon helt saknar sociala hämningar – alla de vanliga mänskliga behoven och reaktionerna slängs rätt ut. Det är befriande. Bland annat. Genom min dotter har jag exempelvis sett hur:
-Vi lär oss nya saker genom att pröva det vi redan vet. Ett barn lär sig exempelvis att rulla på ett plant underlag. Med den kunskapen undersöker sedan barnet det lutande underlagets natur genom att rulla på det sätt som de vet. Det blir naturligtvis problem, men efterhand har barnet lärt sig hur tyngdlagen fungerar. På samma sätt upptäcker vi vuxna nya aspekter av världen genom att utgå från vad vi vet sedan tidigare.
-Det budskap som skickas omtolkas genom mottagarens verklighetsuppfattning. När ett barn ska försöka lära sig att somna själv skriker det. Genom att ta upp och trösta barnet vill föräldern skicka signalen: ”var inte rädd, vi är alltid här” men barnet omtolkar budskapet baserat på sina upplevelser till: ”Ojojoj, ligger du här helt själv!? Stackars barn!”. Risken är då att barnet upplever sig ännu mer sviket när föräldern sedan lägger ner barnet och går igen. På samma sätt omtolkar även vi vuxna budskap efter vår verklighetsuppfattning. Det finns ingen absolut sanning och det finns inga otvetydiga budskap.
-De förmågor vi tränar och utvecklar drivs av vår motivation och våra intressen. Sett över hela uppväxten utvecklar alla barn likvärdiga förmågor. Men under de första åren är det stora skillnader mellan olika barn. De som gillar att hoppa lär sig snabbt att hoppa. De som gillar att prata lär sig att prata snabbare, osv. Det är en massa positiva spiraler som avgör. Det du intresserar dig för vill du träna och bli duktig på. För oss vuxna är det på samma sätt vår motivation som styr vilka förmågor vi utvecklar till perfektion. Därför kan samma person uppfattas som oduglig på sitt arbete samtidigt som vederbörande exempelvis utvecklar världsunika open source-applikationer på fritiden.
-Att utveckla människor kräver tålamod. Om du hela tiden ”krattar manegen” för dina barn – hjälper dem att stå, hjälper dem upp på stolen som de klättrar på, sover tillsammans med dem, osv. – så begränsar du förutsättningarna för deras utveckling. Utan utmaningar, ingen utveckling. På samma sätt är det jätteviktigt att vi som chefer och ledare utmanar våra medarbetare, ger dem ansvar, ställer frågor som kräver att de funderar och analysar själva, ger tid för att låta dem lära sig själva, osv. Om vi vill ha självständiga medarbetare som kan fatta sina egna välgrundade beslut kan vi inte frånta dem möjligheten att utveckla den förmågan. Det är en investering.
-Utveckling och förändring hos barnet kräver också uppmärksamhet och uppmuntran från vuxna. Vi vet att vi måste engagera oss, hitta kreativa sätt att motivera barnet och var stringenta i de signaler som vi skickar. Vill vi att barnet ska ha cykelhjälm blir det pedagogiskt svårare om vi inte har cykelhjälm själva, vill vi att barnet ska städa upp efter sig måste vi visa på hur roligt det kan vara att städa och hur fint det blir när det är klart – och inte själva skräpa ner i onödan eller låta bli att säga till om städning därför att vi inte orkar just då. Vi kan inte välja vilka signaler som barnet tar till sig – de tar åt sig av alla signaler, även de som uteblir. Uppmärksamhet, kreativitet och stringens är vägen fram även när vi vill utveckla och påverka våra medarbetare. Är det ett perspektiv vi vill påverka kan vi inte ta upp det vid ett tillfälle och sedan hoppas att en förändring kommer till stånd. Vi måste ta varje tillfälle att visa hur perspektivet påverkar hur vi tänker, agerar, prioriterar, etc. Om det så är i lunchrummet eller i hissen på väg från kontoret. Och glöm inte: Om chefen har röda strumpor kommer medarbetarna också ha det.
Jag menar naturligtvis inte att vi ska behandla våra vuxna medmänniskor som barn. Men genom att betrakta barn och umgås med dem kan vi enkelt lära oss mer om våra mest grundläggande mänskliga egenheter. Dessa måste vi lära oss att leva med även som vuxna.
Slutligen, ta nu av strumporna (vilken färg de nu har) och njut av en skön semester! I augusti ska det bli härligt att se er tillbaka på jobbet!