Mina vänner är fast i budgetsnurran
Det är något konstigt som händer med mina i vanliga fall så sociala vänner under hösten och vintern. Varför kan de inte komma på den viktiga fotbollsmatchen? Varför missar de den trevliga vinprovningen på fredagskvällen? Varför svarar de inte längre på mail?
Svaret är ofta det samma: ”Jag sliter med budgeten”. De är fast i budgetsnurran. En process som de börjar planera för redan på stranden i juli och augusti och som sen verkar fylla dagar, kvällar och helger från det att träden börjar gulna i september fram tills glöggen och lussekatterna är framme i december.
Ofta berättar de för mig att ”budgeten inte går ihop”.
Men det konstiga med leken ”budgeten går inte ihop” är att det tydligen går att lösa bara genom att räkna om och räkna rätt. Exempelvis genom att förändra internhandelsmodellen eller prognostisera marknadstillväxten till 4,15%, istället för 3,76%, i Excelmodellen. Däremot verkar de prata ganska lite om aktiviteter, åtgärder, mål, visioner och långsiktiga vägval.
Mitt mål i jul är att bjuda mina stackars vänner på lite glögg och hembakade lussekatter – innan de rusar tillbaka till sina arbetsplatser för att, efter bokslutet, göra den första revideringen av budgeten till styrelsemötet i januari. Uppenbarligen hade inte kunderna förstått att marknaden skulle växa 4,15% i enlighet med kalkylen i min väns Excelmall.
Varför håller de på med detta? Det är knappast för deras eget höga nöjes skull. Det vore inte likt mina vänner.
Kanske skulle jag över lussekatten passa på att berätta för dem att det finns andra sätt? Det är trots allt inte affärskritiskt att lägga ett kvartal varje år på att utveckla den perfekt balanserade, men i slutänden helt felaktiga budgeten. Däremot hade den tiden varit väl spenderad på att genomföra aktiviteter och åtgärder, avancera mot mål, utveckla visioner och göra långsiktiga vägval.