Så ökas värdet av chefsutbildningar

Varför står jag då här? Och varför är deltagarna här överhuvudtaget? Vore det inte bättre om de var kvar på sina kontor och uträttade riktigt arbete istället för att sitta här och slösa bort dagen?

Litteraturen kallar det för ”överföringsproblemet”, ett gap mellan det innehåll som utbildningen avser att förmedla och vad som sedan används i arbetet.  Vi stoppar in en hel del pengar i utbildningar av chefer (och medarbetare), men vi får en dålig utdelning på insatsen. En ingenjör hade kallat det en dålig verkningsgrad. Utbildningen blir helt enkelt inte så värdefull som den hade kunnat vara.

Som chefsutvecklare har jag därför fördjupat mig i ”överföringsproblemet”. Det finns, med stöd i forskningen, konkreta saker som beställare kan göra före, under och efter en chefsutbildning för att öka verkningsgraden. Jag kallar det före-under-efter-modellen.

Före utbildningen bör cheferna förbereda sig mentalt, reflektera över ett fåtal instuderingsfrågor, samt samtala med närmaste chef om mål och förväntningar. Under själva utbildningen bör cheferna vara aktiva, förberedda och utmana sig själva och chefsutbildaren skall anpassa och variera pedagogik och metoder, samt sätta innehållet i en kontext som cheferna känner igen och kan relatera till, det vill säga sin arbetsvardag. När cheferna är tillbaka på sina arbetsplatser bör närmaste chef, kollegor och medarbetare stötta på olika sätt och skapa förutsättningar för att den nya kompetensen och de nya förmågorna kan tränas.

Genom dessa få insatser kan gapet mellan vad som förmedlas och vad som tas med tillbaka till arbetet minska betydligt. Utdelningen på insatsen har därmed ökat betydligt. Vilket torde glädja alla inblandade, särskilt beställare av chefsutbildningar.