Industri 4.0 är lika mycket en fråga om administration som produktion
De senaste 250 åren har den industriella revolutionen passerat tre huvudsakliga faser och befinner sig nu mitt i en fjärde. I och med den första fasen övergick det individuella arbetet i mer specialiserade och optimerade former med stöd av mekanik och ångdrift. I nästa fas tillfördes framför allt elektricitet och tillverkning enligt löpande bandprincipen. Detta vet vi från skolan, men det som man inte får glömma är att parallellt med den industriella utvecklingen utvecklades även formerna för förvaltning, styrning/ledning och organisation.
Även de tidiga faserna i den industriella revolutionen innebar betydande förändringar inte bara för de som arbetade med tillverkning, utan för samhället i stort och hur vi lever våra liv. Under denna tid ser vi exempelvis framväxten av de byråkratiska principerna och överflyttningen av kapital och inflytande från adel och kungahus, till handelsmän, industriägare och stater.
Den tredje fasen av den industriella revolutionen startade under 1950-talet. Då infördes datorisering gradvis i både produktion och förvaltning. Under denna period utvecklades bland annat tillverkningsrobotar som kunde utföra enformiga och farliga arbetsmoment. Men även om den framväxande digitala tekniken utvecklade produktionen och logistiken fick datoriseringen kanske ännu större påverkan på administrationen i samhället. Det möjliggjorde exempelvis produktion i alla delar av världen, men det innebar även att kommuner och statsförvaltning gradvis utvecklade nya organisationer och arbetssätt baserat på förstärkt förmåga att hantera information.
Fröet till den industriella revolutionens fjärde fas, Industri 4.0, planterades i och med sammankopplingen av datorer via Internet. Därmed uppstod gradvis förmågan att snabbt kommunicera stora mängder information, inte bara lokalt utan globalt. Det som till slut utgjorde brytpunkten mellan den tredje och fjärde fasen var inte minst förmågan till realtidsdata, kommunikation mellan maskiner (IoT), högre grad av digitala produkter och tjänster, samt tillämpad artificiell intelligens (AI). Trots att fasen alltså kallas Industri 4.0 så handlar den i första hand om information och digital kapacitet.
Begreppet Industri 4.0 tjänar väl för att samla i första hand de aktörer som på olika sätt ser sig ha en koppling till produktutveckling, produktion och logistik. Men det riskerar att fjärma verksamheter som i första hand arbetar med tjänster eller informationshantering av olika slag. Om vi snarare hade pratat om en digital revolution tänker jag att vi kanske hade sett en än mer dynamisk utveckling inom tjänsteproduktion och administration kopplat till den pågående utvecklingsfasen.
När vi som konsulter idag pratar om ”integration mellan människa och maskin” för det inte automatiskt tankarna till administrativa processer som uppföljning och planering – trots att det kanske är just det vi pratar om. Vi ser att detta är en väldigt stor del av Industri 4.0 – att ställa om från organisering av ”människor med verktyg” till ”augmented organizations”, det vill säga sömlös integration mellan verksamhetens medarbetare och dess digitala kapaciteter av olika slag. Vi går från att människor skapar värde med hjälp av verktyg, till att verktygen själva skapar värde i symbios med människorna i verksamheten. Snarare än en fråga om hur människor kan ersättas handlar det om vad människor kan åstadkomma när organisationen har förstärkts med (i vissa sammanhang) övermänskliga förmågor. Det är en digital revolution i alla branscher – långt ifrån bara inom industrin.